När man blickar på ämnet Svensk rädsla för invandrare så bygger den på ett tabu som är svårt att bryta. Det faktum att de flesta Svenskarna verkar ha ett hemligt språk mellan varandra. Detta språket innebär några väldigt fundamentala saker:
-Testa mig inte.
-Var nöjd med vad du får.
-Klaga inte.
-Ifrågasätt inte makt.
Dessa lummiga grundförutsättningar är VÄLDIGT SVENSKA. Men i Svenskens ögon är de LAG. Och i Svenskens ögon ska ALLA leva så här. Gör du inte det så är du en otacksam idiot. Smutsig. Kärv. Dum!
Det är därför Svenskar har så svårt att hantera invandrare. Invandrare som bor i betongförorter har lite. De är vilsna för de blivit segregerade. Det enda dom har är varandra. Och den tunga miljön tvingar fram dampryck på dampryck. De lever i stress. Och de känner sig grymt svikna av samhället. De blir således den raka motsatsen till vad de flesta Svenskar är.
Så vad händer när en vilsen Svensk vill lära känna invandrare från betongen? Jag tror de flesta Svenskarna VILL bryta mönstret. Men eftersom de lever efter de där tramsiga jantelagarna så har de ingen aning HUR de ska göra. Då drar de till med "Shoo va händer mannén va händer läään" för att de hört Dogge säga det i nån TLK låt. Varav "blattarna" blir fulla i skratt och dömmer ut snubben totalt. Och jag förstår dom. Vill du att invandrarna ska prata på ett bröligt dalmål? DET ÄR TILLGJORT.
För att bryta denna låsta segregation MÅSTE Svenskar acceptera att de lever i en drömvärld. Världen funkar inte som Jante. Jante är en tönt. Ta reda på vem du är. SEN KAN VI MÖTAS.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar