Vet inte hur många gånger jag lärt känna nytt folk. Känslan att de är goda Svenskar (jo de finns faktiskt) kommer krypande med tiden. En känsla av att hitta ny vänskap. Den är underbar. Men sen... Efter några månader släpper de så bomben. "Jag är inte rasist MEN..." och 5 minuters inlindat rassesnack. Asså... Var det så svårt att stå för det direkt? Eller är det Svenskens sätt att dölja sina åsikter? Tror han att de inte kommer vara lika extrema efter ett tag eller? Jag har några svar till er alla:
-Du är inte dum MEN, om du kunde använda dig av mer än 2 hjärnceller medans du rabblar din IQ befriade världssyn vore jag glad.
-Du är inte ful MEN, om Lucifer kunde ha skickat upp några av sina mer vackra söner till ytan vore jag glad.
Du är inte en feg Svensk MEN, om du kunde stå för dina åsikter direkt kanske man inte hade behövt lägga onödig tid på dig din idjutt!!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar