FÖRÄNDRING.

Shoo. I ett ovanligt vintervitt och kallt Salem, söder om Stockholm rullar mina tankar i skallen 24/7 om vad som precis hänt mig. Möjligen får jag vila något under nattsömnen men annars är det basicly full aktivitet hela tiden. Förändring.. Ordet kan ses som rätt vagt och suddigt om man inte varit med om det själv eller mist en nära vän till fenomenet. Förändring är i princip som ett dödsfall för några, och för andra en start på något nytt och underbart. Detta beroende på vilken sida man står på till människan i fråga. I mitt fall var det rätt så extremt då jag är född i Salem som är längst ner i söderorts Stockholm. Granne med Botkyrka och Huddinge. I söderort finns inget utrymme för bullshit. Var dig själv men ligg lågt. Var stark men håll distans. Nu till kruxet som ställde till det för mig: Mina föräldrar är från Rättvik i Dalarna. Rättvik är raka motsatsen till Salem. Fast ändå inte.. Det krävs nästan en egen bok för att förklara Rättviks mentalitet. I många synvinklar väldigt likt Rio de Janeiro då orten har en av Sveriges största och längsta insjöstränder. Rättvik har även en slalombacke och klubb som fostrat många elitåkare genom åren. Rättvik har (utan att överdriva alls) världens vackraste miljöer. Det paradoxala med Rättvik är att de har Dalarnas (och således Sveriges?) största arbetslöshet. 90% av jobben är antingen inom vården eller turismnäring såsom hotell eller restaurant. Således går många arbetslösa och har väldigt mycket tid och ork att bry sig om vad andra gör. Således har Jante en stor plats i Rättviks själ. Och dit flyttade min salemsjäl när jag var 5 år gammal. Ni kan säkert tycka att 5 år inte är någon ålder och att assimileringen gick lätt som en plätt.. Nej du.. tvärt om. jag gick in i en grav depression efter flytten. Och eftersom vår familj var dysfunktionell och stressad fick jag inget stöd att anpassa mig heller. Jag blev som en deppad autopilot. Jag tänker alltid på den där uppblåsbara autopiloten i "Titta vi flyger". Så var jag. Eller så BLEV jag. En spegelbildsmänniska som svarade på tilltal och som flummade mig genom livet. Men eftersom detta inte funkade med omvärlden och speciellt inte barnvärldar där sport och aktiviteter är A och O så utvecklade jag någon slags psykad överlevare som sedermera övergick till fullskalig krigare. jag förstår i efterhand varför alla mina nattliga drömmar alltid handlat om våld och krig då hela mitt psyke var rustat för det. Men varför skriver jag detta? För att inse för mig själv och andra att detta inte var Rättviks fel. Att födas i en viss miljö och sedan dras upp för att ofrivilligt få lov att växa upp någon annanstans är inte deras fel. Och när jag ser tillbaka på alla åren har jag fått lyckan att träffa många guldkorn trots att jag aldrig varit kapabel att se det just då, utan nu. För nu har jag flyttat tillbaka till Salem igen. Efter ÅÅÅÅR av självarbete. Och det som har hänt har hänt. Men det paradoxala med förändring är just: om jag inte gillade att vara där,, va jag då verkligen där? Folk tar det personligt. Det är som ett kärleksförhållande som tagit slut. I slutändan är allt positivt i den bemärkelsen att jag själv mår bra, men priset som jag och andra fått betala har varit rätt så högt. Alla som har tjänsten Facebook vet hur lätt det är att vara impulsiv och spotta ur sig det ena och det andra utan att riktigt veta om man kan stå för det man skrivit 10 minuter senare eller om det har någon vettig grund över huvud taget. Har man problem så kommer det synas på "fejjan" rätt så snart. Så om vi ska leka amerikanska moralkakor ett tag: Vad kan vi lära oss? jadu.. någon allan ballan jenkare är jag ej... Så vi skiter i det. Yours truely NatZ 2LAX10